Den sista försvarslinjen

UNT publicerade en artikel om vårt manifest häromveckan. I kommentarerna uttrycker bland annat en Olle Eriksson oro för hur ett kamerafritt Tierp skulle få problem med brottsbekämpningen. Effektivitet kan dock inte betraktas som ett vettigt argument, och det finns mycket tunga värden i kamerafria gator och torg (och tåg, och bussar). Privatlivet är inom elektronisk kommunikation idag komprometerad, men det går fortfarande att prata med människor i den fysiska världen utan att bli avlyssnad, och det är oerhört viktigt. Det berg av information som massövervakningen bidrar till är ett enormt hot mot tryggheten och hela vår demokrati. Det handlar inte om rent mjöl i påsen, för det är inte du och jag som bestämmer vilket mjöl som är rent.

Jag skulle kunna påbörja en debatt om huruvida övervakningskameror egentligen, men det känns onödigt eftersom effektivitet inte är poängen. Poängen är att övervakningskameror är fel. De bryter mot oskuldspresumtionen genom att övervaka människor utan att de misstänks för något brott, och de skapar otrygghet genom att människorna i Tierp aldrig får känna sig ifred. Piratpartiet är inte emot massövervakning för att samhället inte behöver den, vi är emot massövervakning därför att samhället är i behov av att inte ha massövervakning. Eventuell effektivitet är ett ickeargument eftersom det kan appliceras på i princip vad som helst: Om vi införde allmänt utegångsförbud under vissa tider, eller beväpnade alla busschaufförer med automatvapen och det råkade åstadkomma minskningar i brottsstatistiken skulle det ändå inte vara värt att göra, eftersom de ickeekonomiska kostnaderna skulle överväga nyttan.

Huruvida man anser sig ha rent mjöl i påsen är inte heller särskilt relevant, eftersom det inte är man själv som avgör huruvida mjölet är rent, utan övervakaren. Nej, jag tror inte att Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin bryr sig om vad jag surfar på för sidor, och de kanske inte är så sugna på att bryta mot efterforskningsförbudet heller, men genom det informationsberg som dagens massregistreringar leder till kommer även framtida regeringar att ha tillgång till den information som samlas in idag. Alliansen och de Rödgröna kanske inte vill missbruka informationen idag, men vem vet vilka som regerar i Sverige om tio, tjugo, eller femtio år? Och låt oss inte glömma tjänstemän som agerar utan sanktion från lagstiftarna. IB-affären har lärt oss att även statens tjänstemän i landet lagom kan hitta på dumheter ibland, och det är naivt att tro att staten alltid kommer att vara "god". Faktum är att det redan idag förekommer systematiskt missbruk av övervakningsapparaten. Om Säpo, det som skall vara en av de mest seriösa och professionella instanserna inom ordningsmakten, har lyckats systematisera grundlagsbrott i flera år, och helt undslippa åtal när det uppdagas, kan vi knappast lita på de myndigheter som hanterar material från övervakningskamerorna i Tierp. Nej, de där oppositionella blogginläggen och e-mejlen du läser idag kanske ses som harmlösa nu, men ingen vet om det mjölet kommer att betraktas som orent i framtiden. Staten är inte alltid god.

Kan man av någon anledning inte riktigt föreställa sig ett framtida Sverige där dissidenter förföljs, kan det vara värt att påpeka att informationsberget inte kommer stanna inom Sveriges gränser. Det är ingen hemlighet att Sverige delar med sig av underrättelseinformation till andra stater (vilket i sig inte är något konstigt - att berätta om ryska spioner för britterna i utbyte mot att de berättar om kinesiska spioner för oss verkar ju praktiskt, ja rent av önskvärt), och våra folkvalda verkar bara vilja att vi skall bli ännu flitigare på det, med lagförslag som Stockholmsprogrammet och SWIFT-avtalet på gång. Sverige lär väl fortfarande vara en fungerande demokrati inom de närmsta åren, men jag tror inte att vi med säkerhet kan säga det samma om Hugo Chavez Venezuela eller Silvio Berlusconis Italien. För den "urinvånarsvensken" kanske underrättelseuppgifter hos främmande makt inte känns så hotfullt, men vi lever i ett mångkulturellt samhälle med många invandrare. Enligt SCB är 18,6% av alla svenska invånare antingen födda utomlands eller har två utlandsfödda föräldrar. Det är alltså nästan en femtedel av befolkningen som har familjekopplingar till andra länder - länder som i framtiden potentiellt skulle kunna förfölja sina egna medborgare för att deras svenska släktingar har obekväma åsikter. Det är ingenting Sverige borde bidra till. Många invandrare är utsatta nog som det är ändå utan att behöva tystas av oro för sina släktingar i utlandet. Yttrandefriheten måste gälla för alla, inte bara etniska svenskar. Tierps kommun måste ta sin del av ansvaret och inte medverka till att bygga ett informationsberg som kan komma att användas av skrupelfria regimer för att utöva förtryck.

Genom massövervakning kan statsapparaten registrera medborgarnas beteenden på ett sätt som gravt undergräver den statliga (och kommunala etc) transparensen. Vi har källskydd och efterforskningsförbud i Sverige, vilket innebär att staten inte får ta reda på vilka källor journalister använder, om källorna valt att vara anonyma. Det innebär att tjänstemän som bevittnar korruption och oegentligheter inom etablissemanget kan rapportera detta till pressen utan att utsättas för repressalier. Med rådande lagstiftning (FRA-lagen med flera) finns det dock inget sätt för staten att inte utsätta telekommunikation som omfattas av efterforsknings för granskning. Med andra ord går det inte att anonymt rapportera korruption inom statsapparaten genom elektroniska kommunikationsmedel.

Således kvarstår två sätt att kommunicera anonymt: Med snigelpost, och genom personliga möten. Snigelpost är per definition långsam, så för att kommunicera anonymt på ett snabbt sätt återstår bara det fysiska mötet, och det är här vi på kommunal nivå kan påverka vad som händer. Tierps kommunfullmäktige kan inte påverka FRA-lagen, datalagringsdirektivet, IPRED, SWIFT, ACTA eller någon av de andra vansinneslagar som baxas igenom på nationell och internationell nivå, men det kan påverka övervakningskamerorna på gatorna och i kollektivtrafiken. Genom att skydda privatlivet i den fysiska världen möjliggör vi anonym politisk aktivism och granskning av statsapparaten genom fysiska möten.

Detta är den sista försvarslinjen. Genom att skydda privatlivet på fysiska platser kan Tierps kommun dra sitt strå till stacken och bidra till att människor i alla fall får ha någon form av privata kommunikationsmedel kvar. De sittande partierna har uppenbarligen inte förstått det, eller också bryr de sig inte - det är därför Piratpariet finns. Det är därför vi ställer upp i kommunalvalet den 19e september.

Nej, det är inte du eller jag som bestämmer vilket mjöl som är rent, och det är inte du eller jag som bestämmer vad som skall hända med den information som samlas in om oss. Den enda lösningen är att se till att informationen inte samlas in överhuvudtaget. Staten är inte alltid god, vare sig det rör sig om Sverige eller andra länder, så låt oss inte ge den makt vi aldrig kan återkalla. För att skydda den personliga integriteten måste vi skydda privatlivet i de fysiska rummen. Därför behövs Piratpartiet i Tierps kommunfullmäktige.